Kristi Uppståndelses Ortodoxa Församling

Aposteln Johannes säger: "Vi älskar därför att han [Gud] först älskade oss." I liknelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:25-37) får vi förklarat hur Guds kärlek når oss genom Sonens inkarnation till människans frälsning. I ljuset av denna kärlek är vi också kallade att älska som Kristus: "Gå du och gör som han".

I liknelsen om den rike mannen och Lazaros (Luk 16:19-31) lär vi oss att den rike mannen inte fördöms på grund av sin rikedom, utan på grund av sin avsaknad av medlidande och barmhärtighet. Den rike saknar namn, delvis för att var och en som hör liknelsen ska kunna identifiera sig med honom och själv omvända sig från samma kalla hjärta! Den tid vi fått för omvändelsen är här och nu, detta andetaget. Gå inte miste om möjligheten!

Fader Mikael predikar om hur långt Guds barmhärtighet når. Om vi börjar jämföra oss med varandra, och tänker att den och den är heligare än jag, då kommer missmod och hopplöshet snart regera vår själ. Men om vi kastar oss i Guds barmhärtiga famn har vi gott hopp om frälsning tillsammans med de heliga!

I liknelsen om såningsmannen (Luk 8:5-15) hör vi hur Herren sår sitt utsäde, Guds Logos, så att alla får möjlighet att ta emot det. Men huruvida det gror och bär frukt beror på vår hjärtas åkermark: är vårt hjärta hårt, som vägkanten; uttorkat, som bland stenarna; fullt av jordiska omsorger, som tistlarna? Eller är det väl förberett genom självrannsakan, omvändelse och bikt?

Jesus ger exempel på tre olika nivåer av kärlek i dagens evangelium (Luk 6:31-36): en reaktiv och jordisk, som till och med den mest själsligt bedövade är kapabel till; en proaktiv samhällsbyggande, som innefattar naturlig dygd och artighet; och en gudomlig, som kallar oss till vårt hemland hos Gud.

Lukas återger hur Simon, Jakob och Johannes fick en enorm fångst fisk efter att de "handlat efter Herrens ord och befallning" (Luk 5:1-11). Då de höll fast vid samme Herrens befallning och utrustades med kraft av Hjälparen, den Helige Ande, fick de också en stor fångst såsom människofiskare i Kristi Kyrka. Genom historien har Gud rest upp helgon som hörsammat Herrens befallning. Tre av demfirar vi denna söndag, och de är Tekla, Silouan och Adalvard.

I evangelieläsningen denna lördag (Joh 8:21-30) talar Jesus bland annat om att han är "begynnelsen", och därmed den enda källan till sund lära som Kyrkan har. Vidare undervisar han om två slags människor: sådana som är "ovanifrån" och sådana som är "nedanifrån". Den som hör till den senare gruppen gör väl i att söka sig till Frälsaren.

Gud blev människa och led på korset, inte av nödvändighet eller svaghet eller vrede, utan av kärlek. Så älskade Gud världen, skriver Johannes (Joh 3:13-17). Vi är fria att ta emot den kärleken. Om vi väljer att göra det innebär det ett liv i delaktighet i sakramenten - den som kallar sig ortodox men aldrig deltar i Kyrkans liv lider brist i sin tro. Slutligen kan vi också få förmedla vidare Guds kärlek till vår nästa.

I evangeliet för 13:e söndagen efter pingst (Matt 21:33-42) ger Jesus en liknelse till de skriftlärda och fariséerna, de judiska ledarna: vingården ska tas ifrån dem och ges åt andra - nämligen hans heliga apostlar. Dessa kan vårda hans vingård och se till att han, vingårdens Herre, får den frukt han önskar. Denna liknelse handlar om hur Israel "efter köttet" (1 Kor 10:18) inte är det sanna Israel, utan Herren Jesus apostoliska ortodoxa Kyrka är det, Guds Israel (Gal 6:16). Därför måste vi i Kristi Kyrkan, Herrens vingård, också bära frukt!

När Jesus botar blinda är det inte bara för själva miraklets skull, eller för att visa att han är den väntade Messias. Han gör det också för att påtala den andliga blindheten hos folk runt omkring. Då var det fariséer, men vår tid har också sina andligen blinda. Om denna blindhet och dess orsak, det andliga högmodet, handlar denna predikan.

Hur många gånger ska jag förlåta min medmänniska? Frågan besvaras med en liknelse av Herren Jesus i evangeliet för Elfte söndagen efter pingst (Matt 18:23-35). Du ska förlåta "sjuttio gånger sju gånger", dvs. fullkomligt och för alltid. Men det är ett provocerande bud för oss som lever i denna mörkrets dal! Hur ska man förmå sig att göra det? Svaret är att det kan du inte. Ingen kan förlåta så, utan samarbete med Gud.

I dagens evangelium (Matt 17:14-23) talar Herren Jesus om tro. Men vad är tro? Hur tar den sig konkret uttryck? Och vad ska jag göra med min fattiga tro? Predikan från dagens liturgi.

Skaparen av TV-serien The Chosen, Dallas Jenkins, svarade på en fråga om varför han inte hade med Kristi förklaring i serien: ”Folk säger alltid att Kristi förklaring skulle vara en viktig scen [i vår serie], men jag fattar inte varför! Vad skulle den tillföra vår berättelse?” Mot bakgrund av dylik dårskap tar fader Mikael tillfället i akt att förklara förklaringen och dess innebörd och plats i den ursprungliga och apostoliska Kyrkans tro.

Predikan på ortodoxa sommarlägret 2023, utifrån Jesu brödunder (Matt 14:14-22) och Paulus maning till enhet (1 Kor 1:10-17). Predikan handlar om hur vi kristna lever i enhet genom delaktighet i Kristus vars kropp och blod vi får del av i eukaristins brödunder.

I dagens evangelietext (Matt 7:1-8) talar Jesus om att fördömandet är som en bjälke i den dömandes öga jämfört med de synder ens nästa begår, vilka är som flisor. Den som dömer en annan dömer sig själv. Den som lärt sig inte döma har förvärvat vaksamhet, ödmjukhet och förtröstan på Gud. Låt oss inte vara hycklare, som i kärlekens förklädnad och självbedrägeri försöker ta ut flisan ur vår nästas öga samtidigt som vi har en bjälke av fördömande och misantropi i vårt eget öga.

Helgonen är beviset på Guds frälsningsekonomi. Helgonen är också en påminnelse för oss om vår kallelse, och att det kristna livet levs i de heligas gemenskap.

Idag på pingstdagen predikar fader Mikael om den Helige Ande. Den är en gudomlig gåva som, enligt helige Nikolas Kabasilas, blir given till de troende i fullt mått vid dopet. Hur ska man som kristen då leva för att den Helige Ande ska skina fram ur ens hjärta? Från den asketiska traditionen kan vi hämta tre ledord för sund andlighet: 1.) omvändelse, 2.) ödmjukhet, och 3.) ett liv i Kyrkan. Vill du leva som ett värdigt Helige Andes tempel? Eftersträva då dessa tre.

Jesus ber till Fadern: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till” (ur Joh 17:1-13). Idag firar vi både Kristi himmelsfärds efterfest och de heliga fäderna vid Första ekumeniska konciliet (Nicea år 325). Han som är sann Gud och sann människa, enligt de ortodoxa bekännelse, fullbordade Adams kallelse i fullkomlig lydnad till Gud. Han tar den mänskliga naturen genom döden och för den till livet, till gemenskap med Gud på hans tron i himmelens allra heligaste. Vårt gensvar till denna kärleksgåva bör vara att vandra i Kristi spår. Vart leder vägen? Till korset. VArt leder korset? Till det gudomliga Livet.

Kristus är uppstånden! ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.” Vilka underbara ord ur dagens evangelieläsning (Joh 10:27-38), och vilket underbart Herrens löfte. Så länge vi lyssnar till Herdens röst förblir vi hos honom. Men hur lyssnar man till den rösten i vår distraherade tid? Om detta predikar fader Mikael idag.

Patriarkens vikarie arkimandrit Antonios predikar (på engelska) om den samaritiska kvinnan (Joh 4:5-42). Predikan handlar om hur Gud kallar alla folk till sin Kyrka och leder och bevarar Kyrkan i alla tider.